Vid ett - halv två idag somnade Lukas in lugnt och stilla i min famn.
Hans tunga huvud låg i mitt knä på det sättet han alltid älskat att ligga....
Sov så gott älskade Lullen ........ och vänta på mig ....
Nu tar Nisse hand om dig så länge, tills vi möts igen .........
Snön försvann med dig... och regnet öser ner på samma sätt som mina tårar....
(Jag märkte att det inte gick att vänta såpass länge som vi tänkt och hoppats på, cancern härjade med all mer kraft och snabbhet....... det hade inte varit rätt mot dig.
Du är värd mer än att behöva lida bara för att jag skall få ett par extra dagar med dig ......)